Hej!
Idag är det fredag (men det har ni väl inte missat)
Jag och barnen ska åka iväg och titta på alla fina som har skolavslutning och framför allt alla glada studenter.
Emil skulle ha börjat sitt sommarlov denna vecka men får gå ytterligare 3 veckor till för att få den "träning" som förskolan ger.
Jag kanske ska berätta vad vår goaste lilla kille varit med om.
Hans start i livet blev tuff.
Strax efter födseln fick han kramper och andningsuppehåll.
Efter en hjärnröntgen konstaterades en stor hjärnblödning.
Han blev skickad med ambulanshelikopter till Akademiska Uppsala.
Där låg vi några veckor och sedan tillbaka i Karlstad några veckor.
Allt gick bra fast läkarna sa att vi får ta en timme i taget.
Vid fyra månader fick han vattenskalle och ögonen började bukta utåt (pga hjärnblödningen) och vi fick åka
ambulans till Uppsala. Han hade även då fått en cysta i huvudet.
Där blev han opererad och fick en shunt (en dräneringsslang som går från hjärnan till buken, som ska va där resten av livet).
Allt gick som planerat denna gång också.
Vid 8 månader fick han kraftiga kräkningar och blev uttorkad.
En röntgen gjordes på hjärnan och dom fann en ny mindre blödning.
Han kämpade på då också och kom igen riktigt fort.
Vid ett år blev han lam på höger sida och blind på höger öga. Shunten hade börjat krångla och trycket av vätska skadade hjärnan.
Opererades akut och två timmar efter operationen höjde han sin tidigare förlamad arm och strök mig på kinden. *lycka*
Efter detta har shunten bara krånglat några
gånger men det har inte behövt opererats.
Läkarna har sagt att det är riktigt ovanligt att en shunt krånglar så mycke men det kan bero på att han har mycke äggvita i ryggmärgsvätskan.
Eller så har vi bara haft riktigt otur.
Vi går regelbundet på magnetkamera, shuntröntgen, synundersökningar, hörselundersökningar, logoped, barnläkare, toaskola (bajseriet blir riktigt fel) och ska till hösten även till barnpsykolog.
På förskolan har dom talpedagog och specialistpedagog.
Ingen som ser vår Emil kan tro att han har hjärnskador för han ser ut och är som vilken liten kille som helst.
Läkarna har sagt att inga men visar sig förän han börjar skolan eftersom det är den delen av hjärnan som är skadad.
Småsaker dyker nu upp eftersom han får mer och mer
krav på sig ju äldre han blir.
Det är faktiskt riktigt svårt för mig och Urban och vi är en aning oroliga inför skolstarten om drygt ett år.
Givetvis kunde han varit mycke värre och suttit i en rullstol.
Våran älskade älskade kämpe till unge.
Du är så stark och fin vårt lilla hjärta.
Emil stiligt klädd för att åka och titta på studenterna och äta glass.
Jag köpte ett par jeans billigt vid vår lokala second hand butik.
Klippte av dom och sydde uppvikt kant och sen gick jag lös med saxen för att göra hål här och där. Snygga sommarjeans.
*tippselitippsar*
Emil älskar dom och ska ha dom varje dag.
Ha en underbar fredag.
Vi ska ha mys hela långa dan.
Kram
Caroline
